Försäkringskassan… En applåd!

Kuvertet i brevlådan. Tog upp det. Såg loggan på framsidan. Fkassan. Gulp. Svalde tungt. Ångesten tog fart när jag läste brevet där en personlig handläggare presenterade sig. Hör gärna av dig till mig så vi kan boka ett möte. Jag kan hjälpa dig med svar på frågor. Svälj. Hjälp. Jag vill inte ha svar. Jag kan för i hela livet inte komma på frågor att ställa. Jag vill bara vara sjuk. Eller rättare sagt. Jag vill inte vara sjuk. Kan du möjligen svara på frågan vem är jag och hur tusan blir jag frisk igen? Svara också gärna på frågan; Vad hände? 

Det här var i november. Minns klart hur jag lade kuvertet åt sidan. Orkade inte ta in vad det stod. Orkade än mindre lyfta luren och ringa denna handläggare. Grät. Såg tidningsrubrikerna framför mig, de man läst så många gånger. Jaga. Sjuka. Blåslampa. Skärp till dig för f-n. Vad skulle de säga? Skicka henne till en förskola i Ärla för omskolning? Städjobb i Eskilstuna? Herre jösses. Skärp till dig människa. Vad som sedan hände var att jag raskt tänkte ta kommandot över min situation. Så, vid nästa läkarbesök sade jag käckt att nu mår jag fint, det är nog bra att dra igång. Eller hur?! Vilket bakslag. Började gråta redan när jag föreslog det. Läkaren skakade på huvudet och konstaterade att ”sådant här tar tid. Du har inte förstått ännu”.  Någon dag efter ringde handläggaren. Hur trevlig som helst. Hon undrade om vi kunde ses för ett första möte en månad senare eller så. Ingen blåslampa. Bara försiktig vänlighet. Kändes oväntat. De ska väl vara oförstående och ställa till det? 

Sedan har jag haft möte och pratat med min handläggare i telefon flera gånger. Ingen blåslampa. Stilla undran över hur det är. Noga påpekanden att det här tar tid. Jag ska inte ha bråttom. Handläggaren har sett många som dundrat på som jag. In i kaklet bara. 180. Hon har dialog med läkaren. Är informerad. Trevlig. Välmenande. Ingen tjänar på att tvinga fram återhämtning. Det går inte. 

Så idag ringde hon tillbaka, eftersom jag hade sökt henne förra veckan. Planerad återgång. Några få timmar om dagen. Inte mycket. Lite grann. En sak i taget. Inte för många uppgifter. Telefonen burrade i fickan. Var i skogen. Fick reflexmässigt en tegelsten över bröstet när hon presenterade sig. Polokragen. Stram. Trots att tröjan inte har någon fysisk krage alls. Ångest. Prata. Prata. Tips. Råd. Vi ska höras av. En uppmaning att höra av mig direkt om det inte känns bra. Då behövs mer vila. Så förstående. Trevlig. Och det slår mig än en gång att min bild av Försäkringskassan inte stämmer överens med det jag tidigare läst. Det finns kompetent och inkännande personal på denna myndighet. Det finns rätt personer på rätt plats. Har inte läst om det särskilt ofta. En fin vårbukett och en applåd för Försäkringskassan! För att det finns fler sidor än mediabilden.

Slutligen. Det är så nämligen att den som jagat med blåslampa. Sagt ”skärp till dig för f-n”. Det är ingen handläggare. Det är ingen annan än jag själv. Jag. 

Annonser

2 thoughts on “Försäkringskassan… En applåd!

  1. Oj vad jag känner igen mig! För mig var det en stor klump av ångest som försvann när jag talade med min FK-handläggare. Hon var precis som din, hon var lugn och sansad och talade om att man inte skulle skynda. Tänk så fel man haft och vilken skev bild medierna ger av Försäkringskassan.
    Det är som du säger bara en själv kvar att arbeta med. Att få bort Duktighetstankarna. Heja dig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s