Triggers

Sitter om kvällen och myser med en kopp te och en chokladbit. Mörk, 78%, inslagen i fin folie. Direktlevererad av husbonden som varit i Torino. Ipad i knät och tittar slött igenom nyhetsflödet på diverse sidor. Lugnt och skönt. Harmoni. Slö som en perserkatt i solskenet… Men, så fastnar blicken på en av kvällstidningarnas rubriker. Stelnar till.

En trigger. Reptilreaktion. Det bara kommer. Frossa. Polokrage och lite illamående. Inte läsa. Solarium. Ärr. Cancer. Från frid till som beredd för osynlig strid, på en sekund. En millisekund. Vilken armé som helst skulle efterfråga detta växlingstempo. Inte så att det kommer medvetet. Det bara kommer. Kroppens reaktioner. Inte läsa.

Så klart jag läser. Noga. Så klart. Allt. Vad gör du, undrar maken. Det märks när man blir blockerad. Trivsamma hummanden och korta kommentarer upphör. Slukas upp av tystnad. Mörk och djup. Surfar runt bara. Klämkäckt. Läser vidare. Konstaterar att jag ändå mår bra. Så mycket bättre. Samtidigt hälsoångest. Den finns ju kvar. Tydligen. Men hanterbar.

Surfar vidare och tittar på goa katter och hundar. Fin jeanskjol från OddMolly. Recept på en kaka. Gäspar. Somnar gott. Tänk vilken lyx det är att sova. Det inser man först när man upplevt sömnlöshet en längre tid. Sover. Och drömmer.

I drömmen är jag i ett väntrum. Nej. Jag kan inte skriva mer. Det handlar så klart om min sjukdomsnoja. Fy fan. Drömmer hela natten tror jag. Jag skulle nog kunna ta anställning på en hudklinik sådant proffs jag är. Många detaljer. Lite småskojigt mitt i drömmandet är att det inte är en riktig mardröm. Det finns humor till och med. Fast i drömmen har jag svårt att förstå det roliga. Kommer ihåg det mesta på morgonen. Sträcker på mig. Känner mig faktiskt ganska utvilad ändå. Drar upp rullgardinen.

Vilken vacker dag! Blå himmel. Sol. Det knyter sig igen. En trigger. Klappar sovande hund. Skakar på huvudet åt mig själv och tassar ner till köket. Matar kråkar. Går ut barfota i frosten. Krispigt skönt. Vilken fin dag. Kråkans vattenbad har frusit. Fyller nytt vatten där i. Det svämmar över likt en fontän. Sockor på. Klunkar kaffe och iakttar kråkan genom köksfönstret. Fin dag. Sol. Vilken fin värld vi lever i. Balans. Är glad att jag mår så bra. Kraschen i backspegeln. Unnar ingen en sådan.

Jag mår faktiskt bra. Tiggers till trots. Det finns sådana. Men de fångar mig bara tillfälligt. Sedan tar nuet vid. KBT. Det funkade faktiskt. Tack. Nu ska jag ut och räfsa i trädgården. Lyssna på fåglar. Titta ut över sjön. Rå om min familj. Njuta kaffe när det är som bäst. Och sol. Med förstånd. Kanske fina ljusrosa Sveakepsen på? Min vän solskyddet är också med. Så klart. Alltid faktiskt. Over and out. Och självklart bifogas härmed länken till den otroligt viktiga artikeln. Hudcancer är så mycket mer än melanom.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22418323.ab

 

 

 

 

 

Annonser

Balans sökes.

Mars 2016… Samma Vimsan. samma Duktig, men med aningen ökad insikt. Balans. Ja, vad är det? Konsten att hålla kaffekoppen och papperstraven samtidigt som man med en höftknyck låser upp dörren till klassrummet? Konsten att leva och vara mamma, fru, matte, kvinna, dotter och väninna samtidigt i ett snurrande livshjul med inbyggd berg-och dalbana? Konsten att balansera allt runt omkring och inte se sig som ett offer utan som en kapten som parerar livets vågor efter egna och inte andras behov? Konsten att tillgodose sig själv utan att vara egoist? Tror att jag nöjer mig med att balansera fyra innehållsrika arbetsdagar med två förhoppningsvis lika rogivande dagar… Trevlig helg önskar Vimsanduktig er alla!

Vimsan Duktig

Kunde varit en annons. Balans sökes! Tappades bort för flera år sedan. Upphittad balans emottages tacksamt. Hälsningar signatur Vimsan.

Nu vet jag inte. Kanske har balansen upphittats och postats, för det känns ju som om livet går åt rätt håll. Hoppsan! Ta i trä. Tvi, tvi, tvi… Fingrarna i kors. Man vill ju inte känna att den formuleringen kommer tillbaka och biter en i svansen!

Hur som helst. Nu gäller det att hålla balansen med hjälp av de stödhjul som finns och hålla lagom styrfart. Balans mellan aktivitet och vila. Tid för återhämtning. Plats för kreativitet. Det är väl där bloggen kommer in i bilden. Hade ett behov av att uttrycka mig förut, men inser att jag inte ens tänkt tanken på att skriva något under hela sommaren. Inte här i alla fall. Nu är nu. Nu är en ny tid. I den tiden finns inte plats för blogg. Min…

View original post 78 fler ord